Hoppskola

Kaninhoppning är det vi sysslar mest med. Det är en växande fritidssysselsättning och är jättebra för både förare och kanin. Man träffar kompisar, lär känna sin kanin och har roligt med den och kaninen mår bra av det (om den gillar att hoppa vill säga). Man ska aldrig hoppa med en kanin som inte vill hoppa, allt ska ske på kaninens villkor.

Ska man börja hoppa med sin kanin dyker massor med frågor upp. Vad ska jag ha för ras? Kön? Måste kaninen ha elit-meriterade föräldrar för att lyckas på banorna?

Man kan hoppa med vilken ras som helst, och kaninen måste inte ha stamtavla för att få vara med och tävla. De flesta tycker att dvärgväduren är mest lämpad för kaninhoppning för den har sådant lugnt temprament och har lätt för att finna sig tillrätta på andra platser.
Men man ser alla raser på tävlingarna, och hermeliner och vädurs-korsningar är vanliga de också.

<----- Dvärgväduren Stampe hoppar på en tävling i Fräntorp.

Det finns inget som säger att tex. hanar hoppar bättre än honor. Nackdelen med hanar är att de ibland kan få för sig att det här hindret är jätteintressant och de måste bara nosa lite på det. Ibland kan dem också skvätta urin, tex. när dem känner lukten av en hona, Honor däremot kan vara lite svåra att tas med när dem är brunstiga. Så man kan i stort sätt välja vilken kanin som helst.

För att en kanin ska bli en duktig hoppare måste den vilja hoppa och tycka att det är kul. Det går inte att hoppa med en kanin som tycker det är tråkigt eller är rädd för sin förare. Kaninen måste inte ha elit meriterade föräldrar, men chansen är stor att kaninen blir duktig om den har det, den har alltså hoppanlagen i blodet. Men det spelar ingen roll hur duktig en kanin är om den ändå inte vill hoppa. Men de flesta kaniner tycker att hoppning är en kul grej.

<----- Tira Misou hoppar över draken, endast 5 veckor gammal.

Man ska inte träna en kanin som är yngre än 3 månader, iallafall inte "på riktigt". Man kan göra som jag gjorde med Tira Misou, man låter mamman med ungarna vara ute i en stor rasthage och sätter in ett hinder kanske 5-10 cm högt. Om sedan kaninungarna hoppar över det gör det inget, dem hoppar ju av egen fri vilja! Det man inte ska göra är att träna kaninen på att hoppa banor osv. med sele på.

När kaninen är runt 3 månader, allra minst 10 veckor, kan man testa att sätta på sele. Ett tips är att först sätta på sele och låta kaninen springa i ett rum. Upprepa det i en vecka. Sedan kan man testa att ta ut kaninen i trädgården med koppel. De flesta kaniner accepterar selen ganska snabbt.
När kaninen är sel van och minst 3 månader kan man börja hoppträna ordentligt.

Om kaninen aldrig har hoppat förut kan man ta ett enkelt hinder och sätta upp en bom. Om kaninen inte vill hoppa så kan man lyfta kaninen över hindret och upprepa det tills kaninen själmant hoppar. Om kaninen har hoppat så som Tira Misou gjorde (löshopp) kan man ta 2 hinder på raken direkt, för då kan kaninen redan hoppa lite. Det svåraste är att få kaninen att hoppa en hel bana. Jag gjorde så att redan tredje gången jag tränade Tira hoppade jag en bana på 7 hinder, varej hinder runt 5 cm högt. Det gick bra efter några turer.
Sedan kan man höja höjden. När man har kommit upp i 30 cm högt kan det var bra att ha en bana på kanske 4 hinder, och två hinder 30 cm höga. Upprepa det och öka hindermängden tills kaninen hoppar en bana på 7-8 hinder, 30 cm högt. Då är det kanske dags att tävla!

<----- Wilma på träning i Fräntorp.

Tillbaka till Kaninhoppning